”Kissepaus!” skriker chauffören från förarsätet. De ombyggda rosa stadsbussarna saktar ner för att stanna vid vägkanten. Vägen är inte så väldigt trafikerad. Ut väller 50 personer. 25 personer i varje buss. Resenärerna har en viss vana vid detta laget då bussen är på hemväg till Sverige från Istanbul. Tjejerna bakom bussen och killarna springer över till andra sidan
vägen. Bilarna som åker förbi tutar. Det hör väl inte till vardagen att det står 50 personer och kissar längs vägkanten vid två illrosa bussar. Helpension på rullande hjul kan man kalla det för. Man sover, äter, lever och framförallt så socialiserar man på bussarna.
Vår resa sommaren år 2005 gick hela vägen från Sverige till Istanbul och sedan tillbaks igen. Bussarna åker på såväl motorväg som på bygator och grusvägar. Minnesvärda stopp på resan var Prag, Venedig, Meteora, Krakow och Bukarest. Men för mig var det vistelsen i Rumänien som jag gillade mest. Med spänd förväntan rullar bussen in i Rumänien från ett Bulgarien som led av översvämningar denna sommar. Längs vägen ser vi titt som tätt förvånade invånare som stirrar på bussarna. Det händer inte varje dag att det åker förbi illrosa bussar med stora gula skyltar där det står AUSTRALIA och ADVENTURES på.
Efter att ha lämnat Bukarest i Rumänien så ska nästa stopp bli de transsylvanska bergen. Bussarna åker serpentinvägar till campingen uppe i bergen där vi ska tillbringa två nätter. Det är både kallt och dimmigt uppe i bergen och man känner nästan närvaron av alla skrönor och sägner man hört om ortens mest omtalade man: Dracula. Schacket och kortleken tas fram av oss härdade bussresenärer medans alla försöker duscha och köra så många maskiner med tvätt som det går att hinna med under en natts camping. Rumänien är spännande, exotiskt, vackert och nästan lite magiskt. Besöken i den närliggande staden Sighișoara ger mersmak. Det här är något för oss äventyrare som gillar att hitta guldkornen runt om i Europa. Resan går sedan vidare och nästa stopp är Budapest i Ungern som är 650 km färdväg bort. Nu skumpas det ordentligt på bussätena och resan känns som den aldrig ska ta slut. Det är då man gör bushcamping. När man liksom bara behöver transportera sig själv så långt det går så snabbt som möjligt. I natt ska det bli buschcamping på en parkeringsplats vid en bensinstation i Rumänien som ligger nära gränsen till Ungern. Det är fullt med lastbilar på samma parkering och kön till toaletterna blir längre och längre när alla resenärer ska borsta tänderna och fräscha upp sig. Det känns både läskigt och tryggt på samma gång när jag klättrar upp för stegen till taket för att inta min sovplats. Jag brukar sova längst ut så jag slipper partyprissarna som droppar in sent på natten eller de tidiga morgonkissarna. Jag lägger mig och tittar ut mot stjärnorna. Det här måste vara det ultimata äventyret. Sova på ett busstak på en tankstationsparkering i Rumänien. Bussresan gav kanske en öm rumpa efter mycket skumpandes på Europas vägar, men vilka veckor vi hade tillsammans. Kissepauserna har jag fortfarande inte saknat, men väl allt det andra.
Comments